http://sofiekstrom.blogspot.se

 

En annan efter en kompis begäran. Kommer inte vara vettigare än denna. Om ni vill läsa om mina obeskrivligt viktiga tankar. 

På torsdagen så vaknade jag tidigt för att med mamma bege mig ner till Markaryd och lämna av folk vid skolor och tåg. Sen så åkte vi och fixade ett abbonnemang åt mig och hälsade på mormor och morfar och även gammelmormor. Efteråt så bestämde vi oss för att överraska Tova som var hemma och det var så kul! Väldigt kul att äntligen få se henne igen! Efter ett tag där så begav vi oss till Tammes jobb (Tovas mamma och min mammas syster) och överraskade henne med. Även det var väldigt kul! 

När vi var på väg hem så regnade det en hel del och när vi kom hem så somnade jag på soffan helt utamattad. Haha, kanske lite jetlaged. Mamma väckte mig när det var dags att åka till Gräddhyllan för att fika med byalaget. Varje torsdag klockan två äre byalagsfika här i Tånneryd. Så det var kul. 

På kvällen var det dags för att överraska den sista personen, Ponta (Johanna). Jag och Nicolina körde till Hässleholm och Anders hälsade oss välkomna när vi parkerat (han visste att jag skulle komma) och sen så gav han mig en badrock att gömma mig i och så begav jag mig upp till Pontas rum. Hennes min var oslagbar, så himla kul var det. Hängde där i någon timme och fikade så klart med. Efter fikat så körde vi hem och drack lite mer te. 

 

Sen efter det så var alla överraskningar över och jag lät alla veta att jag var hemma igen. Så det var två väldigt bra dagar som jag verkligen inte hade ändrat på! Som jag tycker om att vara hemma!

 

Hela USA året känns nu som en stor dröm man har vaknat upp från. Är dock väldigt lycklig att jag äntligen är hemma och det känns himla bra! Är verkligen en helt annan person nu än vad jag var ett år sen. 

Så nu så äre dags för mig att göra något annat. Det kommer nog stå tomt här ett bra tag framöver. Kanske inte skriver något mer alls. Man får helt enkelt se. Men bloggen får nog vara kvar för det är kul att ha att läsa.

Jag är hemma gott folk. Jag är verkligen hemma. 

 

Så som sagt så har jag ju kommit hem tidigare än beräknat. Jag har medvetet lurat allihop och sagt fel tid och datum för att jag ville överraska familjen och några till. Så jag åkte i tisdsags från Dullas Airport i Virigina klockan 20:35. Jag flög till Island (fick inte reda på förrän efteråt att det finns en aktiv vulkan som kan få utbrott när som, haha) och bytte sedan till ett annat flygplan som tog mig till Kastrup, Köpenhamn. Flygresorna gick verkligen bra. Flög med IcelandAir och har ingenting att klaga på. Smidigt och bra och inga förseningar eller annat. Min gitarr skulle egentligen ha gått som ett 3:e bagage, för jag hade ett hårt fodral (även om jag ringt och frågat om detta 2 ggr för att veta säkert att jag inte behövde checka in det), men de var schyssta och lät mig ta det med mig till flyget och fanns det inte plats att sätta det någonstans så skulle de checka in det gratis åt mig. Det fanns ingen plats så fick det incheckat gratis. Yay! 

 

Väl på Kastrup när jag hämtade väskorna på rullbandet så kom aldrig min gitarr. Jag började bli lite orolig och väntade ett tag, men fortfarande ingenting. Så jag gick över till SAS information och pratade med dem. De sa att det finns ett 2:a band där väskor kom ut på med. Och visst var min väska där, såg den direkt, så det var bara att ge sig ut genom dörrarna och såg Carro och Andrea direkt! Vilken lycka det var att se dem. Vi körde till Lund och jag o:ade mig och a:ade mig hela vägen, haha. Väl i Lund så släppte vi av Carro vid tåget på stationen, jag och Andrea parkerade under ICA och gick och handlade lite mat. Hon hade inte ätit något sedan frukost och jag på 24 timmar, så vi var rätt hungriga. Vi köpte grillad kyckling och vitlöksbröd. Sååå god kyckling!!! Insåg inte att jag saknat svensk kyckling, haha. 

Jag hade luskat ut vilken tåg Sebastian brukar ta hem från jobbet. Så jag och Andrea stod på stationen och väntade. När tåget kom in så såg vi Sebastian och mitt hjärta gick upp i 200 och jag var så så så nervös. Fick tårar i ögonen och väntade på att han skulle komma upp rulltrappan. När han väl kom upp så såg jag att det inte var han. Vilken besvikelse! 

Jag och Andrea letade reda på Therese och Antons lägenhet för att överraska dem. De var så klart inte hemma så precis när vi fått upp gps:en till Sebastian lägenhet så ser jag Anton så jag springer ut och skriker "Heeeeej!!" och sen så ser jag Therese med. Riktigt kul. Så vi beger oss upp till deras lägenhet. Therese undrar om jag vill träffa Malin, hon bor i huset bredvid, så jag säger javisst såklart. Visar sig att Malin är ute på sin balkong så Therese säger mig att gå ut på deras och säga hej. Så det gör jag såklart. En minut senare så är Malin över och jag säger hej till henne med. Jag ber om hjälp att luska ut var Sebastian är och när vi vet så beger vi oss till stationen igen och jag är så himla nervös. Självklart lyckas vi missa honom. Så det blir till att än en gång köra vidare men denna gången till hans lägenhet. Sen så går vi och knackar på hans dörr. Hans reaktion när han öppnar dörren var värt allting! Som jag saknat honom. Efter ett tag så säger jag till honom att packa lite för han ska med och överraska resten av familjen. 

Han säger att han ska bara fixa någonting först och när han kommer tillbaks så har han med sig Frida. Och om vi båda blev överraskade, haha. Riktigt kul att träffa henne! 

 

Vi begav oss mot Tånneryd. (Blev lite Ed Sheeran på vägen så klart.) När vi väl kommer upp mot huset så ser jag Tindra komma gående efter hennes springrunda. Hon vänder sig om och vinkar och ler och när hon ser mig så tappar hon ansiktet. Vi parkerar och springer upp och hon kramar om mig länge och väl. Vi går in och jag går upp för trappan och in och ställer mig vid dörren till Nicolinas rum. Hon ligger i sin säng och läser och hon kollar upp när hon hör mig (fast hon inte vet att det är jag) och sen tar det två sekunder innan hon inser att det är jag. Så kul. Vi kramas och pratar lite och när vi beger oss ut ur rummet så går en trött Thea ut ur mammas och pappas rum och när hon ser mig så sträcker hon upp armarna och slänger sig i min famn. Så lycklig hon blev!! Det visar sig att mamma och pappa var nere i byn och skulle komma hem snart. Vi hämtar in min packning och Andrea ber mig köra undan bilen (vi parkerade den mitt på vägen innan) och precis när jag gör det så kommer bilen upp för backen. Så när jag kör undan och parkerar så parkerar mina päron bredvid mig. Deras ansiktsuttryck när de ser mig och inser att det är jag var oslagbar! Så himla kul! Sen blev det kramkalas igen! Några timmar senare så har jag ringt mormor och morfar och pratat och skrattat en massa med familjen och Andrea. Andrea beger sig iväg hemåt runt 10-tiden och vi börjar göra oss redo för att sova. Fast jag kommer inte i säng förrän runt midnatt. 

 

Så detta var första dagen. Hade kunnat göra den lite mer detaljerad men det får vara. Vill man ha mer detaljer så får man helt enkelt snacka med mig i egen person. 

Kände att det var dags för mina presenter då med. Eftersom jag inte hade något fint att slå in det i så fick de bli skokartonger med band runt, haha, jag är så fantastiskt duktig på att slå in paket. De skrattade lite åt min inslagning, de gjorde jag med. Såg rätt roligt ut, hahahahha. Hade gjort en filt var till dem (fast föräldrarna fick dela på varsin). Allting var mormorsrutor. Samantha fick en stor mormorsruta av regnbågsfärgat garn. Keller fick också en stor mormorsruta men med lilla garn. Föräldrarna fick mitt månadslånga projekt, julfilten. Den hade inte varit månadslång om jag bara gjort lite nu och då men de var jag för lat för. Så har suttit de senaste dagarna med alla filtar och försökt få dem färdiga. Blev riktigt nöjd med julfilten och ville nästan behålla den själv men jag kan göra en till längre fram till mig själv. Alla blev väldigt glada för filtarna så är väldigt lycklig över det. Barnen har sprungit runder med dem överallt i huset, haha. Så söta. Föräldrarna såg man på dem att de blev glada över filten. Chris tyckte det var väldigt fint av mig att jag gav något jag har gjort själv, så det kändes bra, och sa att den är perfekt för julen. Vilket var tanken från början. 

 

Barnen blev riktigt glada av att se mig när de kom hem efter semestern idag. De slängde sig om halsen på mig och pratade konstant i ca en halvtimme innan Ashley fick dem att packa upp sina grejer. Mina gullpluttar. 

_____________________________________________________________________________

Två dagar kvar till ett år.

Fyra dagar kvar tills jag åker hem.

Fem dagar tills jag får krama om alla.

Pffuu.. Mycket som händer på få dagar nu!

 

Kan inte riktigt sova på nätterna nu för det är så mycket som händer nu. Sa till föräldrarna innan ikväll att det är som om jag bara existerar medans allting händer. Jag tar inte riktigt in det. Jag finns helt enkelt bara till även om mitt liv rusar förbi mig som när man snabbspolar en film. Antar att min hjärna skyddar sig för vad som komma skall längre fram och redan är här. 

 

Nåja, nu tycker jag mina funderingar får vara över för ikväll. Kommer kanske skriva här igen innan jag kommer hem. Men det vet jag inte än. Om det faller mig för att skriva så gör jag annars får jag väl skriva ihop något när jag kommit hem. 

Imorgon kommmer hon. Den nya au pairen. Personen som ska ta över för mig. Dansken (danskan?) Stine. Alla frågar mig hur det känns och det är ju en fair question (hur säger man det på svenska?).  Saken är bara att jag inte riktigt vet. Konstigt, roligt, overkligkt, skönt, jobbigt, omöjligt, galet, osv. Kan man ens gå igenom något sånt här med bara en enda känsla? Veta precis vad man tycker? Jag tvivlar starkt på det! 

 

Mitt rum är tömt nu, förutom gitarren och två trashbags (svenska?) som ska ut. Men fixar det imorgon bitti + att jag ska bädda sängen med de nytvättade lakanen. Har bestämt mig för att sova en sista natt i min obäddade säng. De får vara som det är, de är ju faktiskt bara en natt. Eller med tanken på hur mycket klockan börjar bli och jag planerar inte att gå och lägga mig inom den närmaste tiden så blir det bara några få timmar. 

 

När det kommer till packnigen (jag är väldans osäker på om man skriver så..) så verkade den så bra för några dagar sen och nu är den bara kaos i mitt tillfälliga rum. Inte ens vad man kan kalla organiserat kaos är det, bara kaos och åter kaos. Hade tänkt göra det lite vettigt tills hon kommer, men nja, de får vara. När det kommer till mitt sovrum så är det alltid kaos så jag är egentligen inte så förvånad. Men jag har nu mindre än en vecka på mig att få ordning på mitt kaos. Fast när jag tänker efter så är ändå en vecka rätt mycket så det ska inte vara något problem. Jag packar färdigt nästa onsdag kväll. Alldeles lagom till torsdag helt enkelt, haha! 

 

Har två böcker, på engelska såklart, som jag kan läsa på flyget hem nu. 

Billy and Me, Giovanna Fletcher (fruga till sångaren Tom Fletcher i McFly) (sjukt bra band btw)

Planerar att läsa den första av G.F först och blir jag fast, vilket är rätt troligt för jag har velat läsa den i över ett år nu, så kommer jag nog hinna börja på den andra boken med innan jag landar på Kastrup. 

 

Nej, nu ska jag hitta på något annat och sen sova några timmar för att sen åka och hämta nästa person. Godnatt.

Jag har om 9 dagar varit här i ett år. Wow. Det är helt oförståligt och jag kan inte fatta att om mindre än två veckor så kommer jag vara hemma och sova i min egen säng vid denna tiden (om inte min jetlag tar över på heltid). Det är overklighetens overklighet att det redan gått ett år och jag har lyckats med att hålla två barn vid liv i ett år! Är riktigt stolt över mig själv! Att jag dessutom (vilket fortfarande är overkligt) klarat av ett år, i ett från början främmande land till ett inte så längre främmande land, är jag även det också väldigt stolt över. Även om jag trott det om mig så har jag samtidigt inte trott det om mig. Kan inte riktigt förklara så ni får stå ut med den vaga förklarlingen. 

 

Nu tänker jag känna mig hemma och sätta på Lord Of The Rings. 

Jag blev i lördags erbjuden av Annis värdfamilj att följa med Anni upp till deras sommarstuga uppe i bergen i New York. Eftersom jag inte jobbar och insett att jag kommer ha väldigt tråkigt här med Anni borta och Claudia som jobbar en hel del var det ett lätt val. Fick godkännande från min familj att det var okej så jag kommer inte vara tillgänglig på lite över en vecka nu. Finns internet där men jag menar att här kommer det vara tyst (inte för att det är något ovanligt, haha). Ville bara ge er heads up. 

 

Haft en grym helg och kommer ha en grym vecka och en grym vecka efter denna veckan. Med annat ord så kommer jag ha en grym sista tid här. 

Är väl dags att skriva ett ordentlig inlägg med lite tankar och känslor över min sista tid här. Jag har mindre än en månad kvar. Om en månad så är jag hemma i Smålands djupa skogar med blandade känslor. 

 

Varför ska man alltid förflyttas igen när man precis har kommit in i allting och accepterat var man är i livet. Jag lyckas verkligen med att inte stanna längre än att jag har precis är helt okej och glad med var jag är. Har sen runt april verkligen börjat trivas på ett helt annat plan och allt det som var svårt innan slutade helt plötsligt vara svårt. Njutningen av att bo här är så otroligt annorlunda från början av året. Jag är fortfarande inte jättefötjust i allt med Amerika, men det är okej. Allting är okej och om mindre än fyra veckor så rycks det undan. Att det var mitt eget val är jag väl medveten om och jag står fortfarande fast vid det. Men det är bittersweet (sursöt?) (ja, jag googlar nuförtiden många ord till svenska för jag kan dem inte längre) hela grejen. 

Jag ska alltid lyckas med att rycka upp mig själv när jag har det bra. 

 

Okej, just nu så panikar jag över att komma hem. Inte så mycket över vad jag ska göra med mitt liv för den frågan är lite väl stor. Men stora frågor som hur det kommer det vara? Vad kommer ha förändrats? Kommer det vara bättre? Sämre? Hur snabbt kommer jag bli trött på Sverige? Kommer det vara mindre än jag kommer ihåg? (Sannolikheten är rätt stor.) Hur mycket svengelska kommer jag prata? Kommer jag hitta ett jobb? Hur svårt kommer det vara att inte kunna gå över till Anni/Claudia varje dag? Att inte kunna ringa dem om något händer. Hur kommer det vara med kompisar från Sverige? Kommer min "utveckling" (inte inom humor eller barnslighetsnivå den är likadan om inte värre) att påverka hur folk ser på mig? Hur svårt kommer det vara när jag hör en låt på radion som jag alltid goofade runt i bilen med "the gang"? Soo many memories people!

 

Sen finns det de frågor som är mindre stora, nästintill dumma. Kommer katterna och Signe känna igen mig? Hur lång kommer Thea och Tindra vara? Kommer jag gilla svensk mat och mjölk? Kommer allting vara tråkigt? Kommer mitt duntäcke vara så skönt som jag kommer ihåg det? Kommer Thea väcka mig varje morgon? (dum fråga, ja det kommer hon) Hur snabbt kommer jag ur min jetlag? Kommer skogen lukta fräsch svensk skog? Vad för julklappar ska man köpa nu när julen närmar sig? Hur många koppar te ska jag dricka? Kommer jag fortfarande vara rädd för skogen när det är mörkt ute? (pfff, självklart) Hur mycket choklad ska jag tröstäta mig med? 

 

Ja livet är bra nu men värsta berg och dalbanan! Anni säger hejdå till Claudia nästa helg så det är mycket snyftesnack och vi är arga/ledsna/tysta/förtvivlade för att tiden går så fort. Fy farao vad jag kommer sakna dem!!

 

Blev inte riktigt det inlägget jag hade tänkt mig. Hade tänkt försöka förklara en del känslor men blev mer frågor än förklaringar här. Bra jobbat Sofie.. Hur som haver gott folk, jag längtar och längtar inte att få komma hem. Så ha de bra så synes vi snart folket. 

Idag har jag varit här i 11 månader. Betyder att jag bara har 1 månad kvar till ett år. Det här är galet och fullt oförståligt. Visst, man snackar mycket nu om att man snart är hemma osv. Men förstår jag det? Icke ett smak. Ibland har jag dock tillfällen då det verkligen slår mig och jag har svårt att somna (det har bara hänt på kvällarna än så länge) för tankarna börjar gå åt alla möjliga håll. 

Så jag är alltså hemma om en månad och tre dagar. 

 

Det är ljuvligt bittert att veta att man snart är hemma. Jag vill men samtidigt vill jag inte. För att vara 100% ärlig så är jag mer glad över att jag åker hem än att jag stanna. Men jag hade inte velat åka hem tidigare eller stanna längre. Jag åker hem precis när det passar mig. Väldigt glad att jag fick biljett för den 21:e så att jag är hemma på fredagen och min familj kan komma och möta mig. Ser fram emot att träffa dem. 

 

Btw så har jag gjort något som jag tycker är redigt fräckt och kommer snart göra en till sak. Den första var inte så jättespontan men den andra saken jag ska göra är väldans spontan. Haha, var bara tvungen att få det ur mig. 

 

See ya guys!

Jag är nu färdig med mina 6 credits. 

Jag jobbade min första dag av mina tre sista veckor (+två dagar) idag. 

Jag mejllar med den nya au pairen. 

Insett att jag måste börja tänka på packningen hem. Eller för att vara mer precis, börja med att skaffa en till väska. 

Om fyra dagar tar jag helg igen.

Har nog glömt nämna att jag hoppat av Glimåkra. 

Hejade på Argentina i VM och de förlorade. Sketna tyskar. 

Om några dagar har jag bara en månad kvar till ett år.

Har ätit för mycket popcorn de senaste dagarna. 

Käkade potäter för första gången på månader idag (bortsett från IKEA förra veckan med Sofia).

Skypade med min underbara älmhultare idag, alltid lika kul.

Kommer inte på någor mer att skriva.

Har en rubrik som inte har något att göra med det vad som står här.

Kul att ni läste ända hit. 

Godnatt.