Igår eftermiddag så begav jag mig till Kristianstad med min klasskompis Anna för att gå på informationsmöte om Au Pair. Det var väldigt intressant och så mycket information att hjärnan blev mos rätt snabbt. Det hjälpte att anteckna under tiden. Hon som skötte snacket hette Amy och är vår kontaktperson här i Sverige. Man kan väl säga att hon ska hjälpa oss med vår ansökan så att den blir så bra som möjligt. Efter ca 1.5 timme så hade hon dratt igenom hela raddan och så var det dags för två tjejer att snacka om deras år i USA och om hemlängtan. Det tog ca 30 minuter. Sen var det dags för en intervju. Det var inte så farligt som det låter. Det hela går ut på att de ställer lite frågor på svenska och sen några på engelska angående Au Pair. Hur man tror man skulle introducera den svenska kulturen för barnen, vad man tror kommer vara jobbigast när man är ute, osv. Det finns inget rätt eller fel, de vill bara veta lite om en.
Jag var inte så väldigt glad över att behöva svara på engelska i början men när man väl kommit igång så var det inget problem. Som de sa, ett antal gånger, så har vi här i Sverige stort försprång när det gäller engelska och vi kan oftast mer än vad vi tror. Så det var faktiskt rätt kul att svara på engelska. Hihi, tänk att jag sa det.
Själva intervjun var inget obligatoriskt om man inte vill ut. Men för att kunna åka som Au Pair så är man tvungen att göra den. Men den tar endast runt 15 minuter. Men dock behöver man inte göra den vid info mötet, man kan boka en annan tid. Men jag råder att man gör den då för då är man ju redan igång.

Känslan som uppstod efteråt var riktigt härlig. Det blev mer verkligt och man började förstå en ytterst liten del att detta faktiskt är på riktigt och ingenting jag bara drömmer. Aaaah! Everything feels totally amazing! Min ansökan kanske ligger uppe om några dagar! Det om något jag inte kan fatta, lite skrämmande men även kul! Woho, alltså!