Det är mig en lååång dag idag. Vaknade klockan sex och har lektioner fram till klockan 21:30. Vilket jag säkert redan nämnt och glömt att jag gjort. Om inte så gör det ju ingenting. Snart har halva dagen gått, tack och lov. Detta är en sege dag. Får se hur trött jag är ikväll. Antagligen helt slut. Men har iaf betalt NY resan som är imorgon. Så ser fram emot att få se alla sevärdheter och lite till.

Är trött sån kommer inte riktigt ihåg vad som hänt i eftermiddags förutom att det varit KLIBBIGT konstant. Klibbigt som i gräsligt klibbigt, för att vara mer exakt. Man vill duscha morgon, middag, kväll, natt + natt. Alltså två gånger på natten. Man känner sig aldrig fräsch! Ge mig höstkyla! Den kommer ju tyvärr inte anlända hit förrän om två månader kanske? 30+ skulle jag säga att vi har om dagarna här.

Mamma och pappa klimatet, lukterna och omgivningen påminner mig konstant om Peru. Alltså det är verkligen som Peru ibland! För att komma in till skolan så finns det bommar, en polis i sin lilla stuga och en mur runt hela tjotahejtan. Det säger en hel del om parallellerna man drar. Inte sant?

Kvällsföreläsningarna var iaf mycket roligare än alla andra lektioner tillsammans. En amerikansk polis som kom för att snacka med oss om vad man får och inte får göra. Han hade verkligen sinne för humor! Man märkte även ibland att han gör denna föreläsning varje vecka. Imorgon är det dags för NY. (Som om ni inte redan vet det.) Ska bli spännande och lite spooky, fråga mig inte varför jag känner för jag har noll koll någonting nuförtiden känns det som. Jag bara mest flyter med och hoppas på det bästa. Men det är väl la inte helt fel. Allting löser ju sig alltid på ett eller annat sätt. Bästa citatet. Eller?

Just nu är jag lite små skraj. Alltså för böveln man ska ju ta hand om någon annans ögonstenar! Man har de senaste två dagarna, speciellt idag, fått höra riktiga rövarhistorier om saker Au Pairer gjort eller varit med om. De har verkligen lyckats skrämma mig. Tror lite att nervositeten för att träffa familjen om två/en dag börjar vissa sig nu. Men försöker att inte tänka på det för mycket. Försöker istället intala mig att jag faktiskt är här och inte på semester och kommer hem om tre veckor. This is real, liksom. Men nu är det la dags för knarresängen. Goodbajs!