Proud owner of a ...

Publicerad 2014-07-30 i 12:e månaden

PENNY BOARD!!

Tired

Publicerad 2014-07-28 i 12:e månaden

Jag är trött på att gråta nu men det är några veckor kvar av det. Jag försöker inte ens vara "stark" och hålla det inne eller inte tänka på det, som Anni och Claudia. Tar lika mycket energi båda två. Så här ser jag ut varje kväll nuförtiden, slut på känslor. Var på bio med Anni ikväll och på vägen hem blev det gråtkalas. Inget vi ville eller planerat (som om man kan planera gråtkalas..). Glad iaf att jag hade vattenfast mascara. Min och Annis sista dagar tillsammans om ca två veckor kommer vara våt, speciellt sista kvällen tillsammans. Sista dagen då jag kör henne till flygplatsen kommer vara tyst om jag känner mig rätt. Jag kan iofs snacka konstant bara för att inte tänka för mycket eller vara tyst och tänka för mycket. Beror helt och hållet på mitt humör, och det vet jag aldrig var jag har det. Tjena vad jag kommer sakna henne, vet bokstavligt talat inte vad jag ska ta mig till utan henne. Vi har kommit varandra så nära och hon är en av de bästa jag vet. Ja, jag har stört mig på henne ibland men det gör man när hänger varje dag i ett år och lär känna varandra mer och mer. Vad är det för vänskap om allting är frid och fröjd? Finns ju inget att bygga på då. Och jag säger samma sak om Claudia. De två är så bra och jag kommer ha det svårt utan dem.

Kommentarer (0)

My brain is pretty much a big questionmark - ?

Publicerad 2014-07-24 i 12:e månaden

Är väl dags att skriva ett ordentlig inlägg med lite tankar och känslor över min sista tid här. Jag har mindre än en månad kvar. Om en månad så är jag hemma i Smålands djupa skogar med blandade känslor.

Varför ska man alltid förflyttas igen när man precis har kommit in i allting och accepterat var man är i livet. Jag lyckas verkligen med att inte stanna längre än att jag har precis är helt okej och glad med var jag är. Har sen runt april verkligen börjat trivas på ett helt annat plan och allt det som var svårt innan slutade helt plötsligt vara svårt. Njutningen av att bo här är så otroligt annorlunda från början av året. Jag är fortfarande inte jättefötjust i allt med Amerika, men det är okej. Allting är okej och om mindre än fyra veckor så rycks det undan. Att det var mitt eget val är jag väl medveten om och jag står fortfarande fast vid det. Men det är bittersweet (sursöt?) (ja, jag googlar nuförtiden många ord till svenska för jag kan dem inte längre) hela grejen.

Jag ska alltid lyckas med att rycka upp mig själv när jag har det bra.

Okej, just nu så panikar jag över att komma hem. Inte så mycket över vad jag ska göra med mitt liv för den frågan är lite väl stor. Men stora frågor som hur det kommer det vara? Vad kommer ha förändrats? Kommer det vara bättre? Sämre? Hur snabbt kommer jag bli trött på Sverige? Kommer det vara mindre än jag kommer ihåg? (Sannolikheten är rätt stor.) Hur mycket svengelska kommer jag prata? Kommer jag hitta ett jobb? Hur svårt kommer det vara att inte kunna gå över till Anni/Claudia varje dag? Att inte kunna ringa dem om något händer. Hur kommer det vara med kompisar från Sverige? Kommer min "utveckling" (inte inom humor eller barnslighetsnivå den är likadan om inte värre) att påverka hur folk ser på mig? Hur svårt kommer det vara när jag hör en låt på radion som jag alltid goofade runt i bilen med "the gang"? Soo many memories people!

Sen finns det de frågor som är mindre stora, nästintill dumma. Kommer katterna och Signe känna igen mig? Hur lång kommer Thea och Tindra vara? Kommer jag gilla svensk mat och mjölk? Kommer allting vara tråkigt? Kommer mitt duntäcke vara så skönt som jag kommer ihåg det? Kommer Thea väcka mig varje morgon? (dum fråga, ja det kommer hon) Hur snabbt kommer jag ur min jetlag? Kommer skogen lukta fräsch svensk skog? Vad för julklappar ska man köpa nu när julen närmar sig? Hur många koppar te ska jag dricka? Kommer jag fortfarande vara rädd för skogen när det är mörkt ute? (pfff, självklart) Hur mycket choklad ska jag tröstäta mig med?

Ja livet är bra nu men värsta berg och dalbanan! Anni säger hejdå till Claudia nästa helg så det är mycket snyftesnack och vi är arga/ledsna/tysta/förtvivlade för att tiden går så fort. Fy farao vad jag kommer sakna dem!!

Blev inte riktigt det inlägget jag hade tänkt mig. Hade tänkt försöka förklara en del känslor men blev mer frågor än förklaringar här. Bra jobbat Sofie.. Hur som haver gott folk, jag längtar och längtar inte att få komma hem. Så ha de bra så synes vi snart folket.

Kommentarer (1)

That Is My Name

Publicerad 2014-07-21 i 12:e månaden

Kommentarer (0)

11 månader

Publicerad 2014-07-19 i 12:e månaden

Idag har jag varit här i 11 månader. Betyder att jag bara har 1 månad kvar till ett år. Det här är galet och fullt oförståligt. Visst, man snackar mycket nu om att man snart är hemma osv. Men förstår jag det? Icke ett smak. Ibland har jag dock tillfällen då det verkligen slår mig och jag har svårt att somna (det har bara hänt på kvällarna än så länge) för tankarna börjar gå åt alla möjliga håll.

Så jag är alltså hemma om en månad och tre dagar.

Det är ljuvligt bittert att veta att man snart är hemma. Jag vill men samtidigt vill jag inte. För att vara 100% ärlig så är jag mer glad över att jag åker hem än att jag stanna. Men jag hade inte velat åka hem tidigare eller stanna längre. Jag åker hem precis när det passar mig. Väldigt glad att jag fick biljett för den 21:e så att jag är hemma på fredagen och min familj kan komma och möta mig. Ser fram emot att träffa dem.

Btw så har jag gjort något som jag tycker är redigt fräckt och kommer snart göra en till sak. Den första var inte så jättespontan men den andra saken jag ska göra är väldans spontan. Haha, var bara tvungen att få det ur mig.

See ya guys!

Kommentarer (0)