Det var allt jag klarade av idag på jobbet. Sjukan har slagit till. Kallsvettas, huvudet känns som en gigantisk vattenmelon och inget luktsinne. Känns ju lovande. Jag som inte har råd med att bli sjuk! Vad ska hända med min sjudundrande plan nu då? Har den gått i stöpet eller klarar jag av att jobba imorgon? Om jag får min vilja igenom så är det jobb som gäller imorgon för pengarna är behövliga. Men det återstår att se.

 

Nu ska jag surprisa er med vad jag hittade på igår! (Jag surprisade även mig själv och då var jag ändå med om det..) Jag har nästan packat ner allting nu! Väggarna är nästintill tomma och likaså hyllorna, förutom mina filmer som är kvar för att användas under året. Nu är det mest kläder, av de lilla jag har kvar sedan min storrensning, som ska slängas eller få följa med. Om inte min syster varit med och hjälpt mig så hade jag gett upp efter att ha stoppat ner mina böcker (ca 15 st).. Jag satte ihop två flyttkartonger och la ner böckerna sen så var min lust att fortsätta packa helt puts väck. Vart går den och gömmer sig alltså? Nicolina tyckte jag var mesig och pratade iväg mig så att jag fortsatte packa. Tack och lov för det för nu slipper jag tänka på packningen mer. 

Om 20 dagar så har jag förhopnningsvis ingen övervikt på bagaget.

Om 20 dagar så reser jag med andra Au Pairer.

Om 20 dagar så behöver jag inte byta terminal i London. Terminal 5 som gäller.

Om 20 dagar så är man uppställd på Kastrup för hejdå foto.

Om 20 dagar har jag tårar i ögonen?

Om 20 dagar är allt spännande.

Om 20 dagar är allt sorgligt.

Om 20 dagar måste jag ha packat färdigt. 

Om 20 dagar har jag dumle i väskan.

Om 20 dagar blir det ingen spotify på flyget.

Om 20 dagar tuggar jag tuggummi. 

Om 20 dagar ser jag frihetsgudinnan.

 

Idag fick jag mig en höjdare till kärleksförklaring av Carro! Nu får ni allt hitta på en som är strået vassare om ni vill vinna mig, för just nu så ligger Carro mycket bra till! ;)

3 veckor. Det är allt som återstår fram tills jag har lämnat Svea rike. Vad ska man mer säga än allt som man redan nämnt? Istället för att skriva femtielva olika ord på mina existerande känslor så sammanfattar jag det så här: WOHO till BUHU! Tror allt ni förstår mitt budskap, om inte så får ni helt enkelt vara ovetandes om den logik som finns i min sammanfattning. Själv tyckte jag det var rätt tydligt.
Men vad händer om en vecka då? Jo, jag är framme i Stockholm med C där vi ska myspysa! Det blir en härlig vecka nästa vecka, det har jag bestämt. Tågbiljetterna som skulle ha skickats till min mobil löste jag idag genom att ringa SJ och få dem skickade till C's mobil istället. Sen så ska jag låna syrrans mobil i Stockholm så att vi kan nå varandra. Lätt som en plätt som det löst sig. Dock så är det ju inte kul innan det löst sig. 

 

Nu tänkte jag ta och berätta om vad jag har mer gjort på Au Pair fronten idag. Jag ringde till CC och frågade några frågor och har börjat packa ner lite saker faktiskt. Det är helt otroligt! Jag som oftast börjar packa något för sent kvällen innan har fyllt nästan en hel flyttkartong. Fick en så'n kick för någon timme sedan och hittade en kartong i garaget, så varför inte börja lite när lusten väl satt i? Resultatet blev att efter cirka 10 minuter så hade jag inte längre någon glöd kvar och frågade mig själv varför jag ens påbörjat detta uppdrag som var dömt att misslyckas. Men to late, golvet var smockat av skräp och behålla saker så jag fick ju iaf ta och packa ner det innan jag tog mig en välförtjänt paus. (Pausar fortfarande och tänker nog fortsätta med det i ett par dagar till iaf, innan nästa ryck kommer.) Jag har även tagit tag i packningslistan. Hehe, eller egentligen inte. Någon hade lagt upp en fin packningslista på sin blogg så jag kopierade den och gjorde några ändringar. Så jag tar nog faktiskt inte åt mig äran över att ha skrivit en lista. Men varför göra ett jobb två gånger när en gång räcker ;) 

Tiden för allt det som jag har hittat på idag kan jag nog få ner till mindre än två timmar och resten av tiden har jag varit en blöt pöl på golvet lite överallt i detta hus. Värmebölja inomhus på 28 grader och där ute är det ju inte precis svalare. Vilken produktiv dag.. och jag som gillar produktivitet.

Min kompis Sofia har en ring där det står hela, jag tror det är "Fader Vår", på engelska. Den är riktigt snygg och jag har velat ha en sådan sen jag såg hennes. Jag sa till henne att hålla utkick efter en till mig, men chansen var inte så stor eftersom hennes kommer från USA. Men ändock. Nu var jag ju som sagt på Breanäs Bibelcamping i veckan och näst sista kvällen jag var med så var det ett förlag (eller vad man nu kallar det) som kom och visade upp sina grejer. Jag gick och kollade på deras saker, började i ena änden och gick genom hela det långa bordet. När jag kommit till slutet och precis skulle gå så ser jag några ringar med text på. Nyfiken så kollar jag närmare och ser att det är precis en sådan ring jag vill ha! Hur glad blir man inte då? Jag vet att jag inte borde köpa en massa nu innan jag åker, men jag har ju banne mig letat ett tag efter en sådan här ring. Så nu har jag en ring med "Fader Vår" på engelska på min tumme. Fin är den. 

Alltså den här jobbedagen har verkligen tärt på en! KVAVT och VARMT och så står man i kassan och ska le och vara glad med svetten synligt rinnande i hela ansiktet. En av fem toasters. Eventuellt kan den få en till för att om exakt en vecka så slutar jag jobbet.

 

Men nu har jag iaf planerat morgondag. Ska hålla på en massa med Au Pair saker. Suprised? Nej, jag trodde inte heller det. Det är ungefär det enda jag kan tänka på nuförtiden. Men jag har tre veckor kvar i hemlandet mitt och jag har en plan för hur det kommer se ut. 

v.31 --> Jobba jobb och fika med Petra 

v.32 --> Stockholmstur med C, ambassaden och Puls (ser fram emot att träffa en massa människor)

v.33 --> Fika med Sofia (förhoppningsvis några fler människor), packa ner rummet och packa väskan, säga hejdå till alla och njuta av en sista härlig sommarvecka i kära Tånneryd. 

Vad tycks? Visst är det en sjudundrande plan!? Nu så ska det bara gå i lås med. Men att misslyckas med denna planen är nästintill omöjligt. För allt detta är redan inplanerat och det är ändå inte så värst mycket planer. 

Tanken har slagit mig att man kanske borde ta och skriva en packningslista. Men jag har ju tre veckor på mig tills allt ska vara färdigt så jag tror allt jag kan skjuta på det tills vecka 33 iaf ;)

 

Haha, jag hade tänkt skriva kram. Men varför skulle jag göra det? Aja, nu gör jag tvärtemot vad jag sa i min förra mening och hälsar kramar till alla som läser ändå! 

Om exakt en månad så har jag varit hos familjen en dag svensk tid, men en halv dag amerikansk tid. Eller något liknande. Har iaf varit där i några timmar och ligger och sover i min nya säng.

Då har ens mobil blivit stulen. Eller det var inte idag, utan i måndags. Att själva mobilen i sig är borta gör mig faktiskt inte så mycket. Har varit för beroende av den. Men min syster skulle ha köpt den av mig när jag åker, den är ju endast ett halvår gammalt. Men se det går ju inte för sig nu. Det som är mest surt är att den blev stulen på Breanäs Bibelcamping. Ett ställe där jag minst skulle anat att den skulle bli stulen på. Första dagen någon gång under kvällsmötet hände detta. 
Men mest irriterad är jag väl på att jag måste ringa SJ och få Stockholms biljetterna antingen skickade till C's mobil eller kunna få dem utlösta på något sätt. Får se vad de säger imorgon, om de svarar, eller på måndag. Åker ju om en och en halv vecka så jag måste ju kunna visa upp en biljett för dem. Annars så skiter sig allt. Bokstavligt!

 

Men kan boka av ännu en sak på min lista: Internationellt körkort. Skickade in ansökan idag. Kollade nog igenom pappret femtielva gånger innan jag klistra igen det, ändock är jag orolig för att det ska ha blivit något fel. Men det lär jag märka förr eller senare. 

 

Men om jag ska återgå till Bibelcampingen. Det var kul att få umgås med kompisar hela dagarna,få nya kompisar och träffa folk man inte sett på länge! Att sedan chilla nästan hela dagen i värmen och vid Immeln satt inte heller det fel. Fräknarna har blivit väl synliga efter värmen kan jag lova, så om ni ser ett prickigt ansikte så kan det vara jag. 

Kommer sakna sitta i varsitt fönster och diskutera tår för att sen grilla med familjen på kvällen. 

Nu tänker jag ta och vara lite sentimental. Kommer sakna att köra/cykla/gå förbi denna vy. För mig betyder den - nästan hemma. 

 

 

Hahaha, det här är helt konstigt/galet/knäppt/roligt/sant(?). Gissa på ni! Läs om Elsa här. Fick mig allt ett gott skratt och om inte ni också får det så måste det vara något fel på er.

 

Jag vill också vara en gumma med rutter i! Inte helt olik Elsa här. Men då undivka kasta bilar på två pågar så att de smäller av! Hehe, lite mer av den fredliga sorten kanske ;) Men som inte tolererar att bli rånad och defentitivt inte knivhotad! Jag vill vara en stone woman! 

 

Om 30 dagar så har man irrat runt på Kastrup.

Om 30 dagar så har jag förhoppninsvis inte glömt något.

Om 30 dagar så kommer jag leva med en(?) knut i magen.

Om 30 dagar har jag varit i London för första gången. (Dock bara på flygplatsen och det räknas inte.)

Om 30 dagar har jag åkt flyg helt själv.

Om 30 dagar så träffar jag andra Au Pairer.

Om 30 dagar kommer jag sakna Sverige som bara jag kan göra. 

Om 30 dagar har mitt liv förändrats för alltid. (Ojoj, vad seriöst det lät.. Men sant.)

Om 30 dagar går några drömmar i uppfyllelse.

Om 30 dagar får jag mig kanske ett tredje hemland. 

Om 30 dagar hoppas jag ha hittat någon ny vän.

Om 30 dagar så skriker jag. 

 

Om exakt en månad så sitter jag någonstans i luften över atlanten och det är fyra timmar tills jag landar i New York. Den ni! Detta är helt galet, som jag nu säkert skrivit för femtielfte gången, och jag har väldigt svårt för att förstå detta. Jag trivs så bra här hemma nu så nu är jag inne i en ångra period, eller för att vara mer specifik en ifrågasätta period. Jag ligger nu i min säng och ifrågasätter hela alltet, även om jag vet att jag innerst inne vill göra detta!

MEN nu så ska jag tänka på annat. Ska börja med att lägga in allt som jag har på datorn till min hårddisk och sen tänkte jag ta och kolla på Bröderna Lejonhjärta. Tänker göra folk förfärade genom att meddela att jag endast lyssnat på halva kassetbandet, aldrig läst boken och aldrig sett filmen. Tyckte kassetbandet var så hemskt så det har aldrig blivit av att jag läst/sett den sedan dess. Emmy blev så förfärad idag på jobbet när hon fick reda på det så jag måste ju kunna meddela henne på söndag att jag tagit tag i saken! Hehe. 

 

Detta skickade försvarsmakten till mig idag. Nu har de fått spader! 

Ojojoj, idag har det hänt saker! 

Pappa har suttit med mig över halva dagen med alla mina papper, räkningar, blanketter, osv. Hur shysst som helst. Nu känns allting mycket bättre. Hälsoundersökning tog pappa tag i och nu är det löst! Han vet hur man gör alltså! 

 

Lite av vad vi gjort idag:

• Vi har ringt femtioelva samtal idag.
• Betalat en hög med räkningar.
• Köpt adapter och extern hårddisk.
• Kollat med mobilabbonemanget.
• Löst hälsoundersökningen. (Behövde inte betala 750:- till för ett "No"! Tack och lov!!)
• Fått polisregisterutdraget.
• Gått igenom alla Au Pair papper.
• Beställt kuvert.
• Fyllt i blanketten för Internationellt körkort. (Ska bara skickas nu.)
• Betalt visumavgiften och fått stämplat kvitto för det.
• Skrivit under och skrivit under lite till.
• Hittat en resväska i ladan som jag kan packa i.

 

Hälsoundersökning - CHECK

Eller?? Läkaren jag hade var väldigt vimsig så att fylla i ett A4 papper tog en timme.. Helt otroligt. Ändå har det blivit konsigt. Tack och lov att pappa hjälper mig! Han ska ringa imorgon och prata med dem. 

Sen så har jag även fått papper från CC, bla Erika försäkringskort. Jag måste ha med mig den överallt där borta, och bara för det så vet jag att jag kommer glömma den mer än en gång. 

 

Till goda nyheter. Jag har fått mina FLYGTIDER!! Dock så tänker jag inte berätta vilken tid jag åker ännu. Det kommer senare. Mohaha! Men jag kan berätta att jag får ha 23 kg incheckningsbagage och 23 kg handbagage. Mycket och bra. Den nervösa smålandstjejen säger tack och bockar. 

Just nu är jag nervös. Men faktiskt är det inte över att åka iväg utan över alla papper hit och dit. Är så galet nervös över att jag ska ha glömt något papper eller fyllt i fel så att jag inte får mitt visum från ambassaden, att det kommer bli en massa extra pengar som slängs ut för att jag inte är tillräckligt noggran. Det är nu, som ni märker, som alla kvinnors mest hat/älskade gen kommer fram ---> överanalyseradet. Den är i full gång och kommer inte släppa förrän jag kommit genom tullen i USA. Det betyder 33 dagar av nervositet. Eftersom min nervositet nog mest kommer ligga och gro åt pappershållet så kommer nervositet för att träffa familjen inte kommer förrän efter tullen i USA. Vilket betyder att de kommer byta av varandra. Kul va?! Dagar av nervositet gör mig inget annat än glad.. 

Igår var det exakt en månad sedan jag tog studenten. Under denna månaden har min dröm om att åka och bo utomlands gått i uppfyllelse! Hur lycklig kan man vara egentligen? Det är så skönt att inte vara bunden till någon och skjuta på sina drömmar för deras skull. Kanske låter egoistiskt men då får jag vara det. Det är inget jag längtar efter, att ta hänsyn till någon annan på det sättet. Den här månaden har gått fort och den kommande kommer gå lika fort den. Och om exakt en månad så är det tre dagar kvar tills jag packar och drar! TRE dagar. Woho. Galet. Lycklig. Tjej. 

 

Igår blev jag även lite mellankonisk. Var på sista Ekströms släktkalaset på över ett år. Men positivt är ju att det inte är sista gången jag träffar mina kusiner. Det är ju Puls och sen så gifter ju sig Cornelia två dagar innan jag smiter. Så lite "släktträffar" till blir det. 

Något annat är att idag så träffade jag kanske mina kusiner på mammas sida för sista gången. Men jag hoppas på en gång till! Men eftersom vi inte vet om det blir så säger vi hejdå ändå. Haha, fick mig tre lyckosparkar från Tame för att mitt år ska gå bra. Kommer sakna dem alla! 

..när man blir ledig tre dagar istället för två,

Då har jag funnit mig en resekompanjon till Stockholm och allting är bokat! Den här personen kommer få stå ut med mig från måndag till lördag så hon kan komma att bli trött på mig. Hehe. Men det är hon medveten om.

Å, helt plötsligt så ser jag fram emot att bege mig till Stockholm. Den veckan kommer bli en bra vecka! 

Om 40 dagar har jag varit vaken nästan hela natten av nervositet.

Om 40 dagar så studsar jag i bilen på väg till flygplatsen.

Om 40 dagar oroar jag mig över att ha glömt något viktigt. Aaaah!!!

Om 40 dagar så säger jag hejdå till min familj.

Om 40 dagar så tar jag steget ut i planet som kommer föra mig över Atlanten. 

Om 40 dagar kommer jag vara hyper! (Då menar jag HYPER.)

Om 40 dagar tvingas jag prata engelska för att ta mig fram. Ingen konstig svenska då inte.

Om 40 dagar befinner jag mig i New York för första gången.

Om 40 dagar har jag sluddrat och sagt fel femtielva gånger på min knagliga engelska. Stackars människor.

Om 40 dagar så har jag träffat ofantligt många nya människor.

Om 40 dagar så är jag dödstrött.

Om 40 dagar ... så DÄCKAR jag!

Om 40 dagar så kommer jag drömma konstiga drömmar..

Nu är äntligen min visumansökan skickad. Var i Hässleholm idag för att fixa visumfoto och passade även på att gå in i bokhandeln för att fixa papper till mina studenttackkort. Tyvärr hade de inte tillräckligt många papper av just den som jag ville ha så de ska beställa till mig och förhoppningsvis så kommer de i nästa vecka. Som tur är så ska mamma till hässleholm i nästa vecka så hon kan ta dem då om de har kommit. Mina tackkort kom alltså igår och jag måste säga att jag är rätt nöjd med dem. 

Och gällande visumfotot. Jag gick in och sa att jag ville ha ett visumfoto och hon sa att då kan du sätta dig här, och pekade på en pall i hennes lilla hörn. Satte mig, fotot togs, skulle betala, allt detta på mindre än en minut. Det är nu det roliga börjar.. Hennes babs godkänner inte mitt kort. Efter tre misslyckade försök och jag som montont tänker i min skalle "Det finns pengar. Det finns pengar. DET FINNS PENGAR!!!", meddelar hon att det finns en automat två kvarter bort så jag beger mig av dit och bävar inför att mötas av ett tomt bankkort. Jag fick ju för sören min lön i förra veckan! Tack och lov att det visar sig att det är bara hennes babs det är fel på! Mitt konto var intakt och jag gick tillbaka glad i hågen och betalade för fotona. Ännu en grej mindre på min lista. YES!

 

Ni som känner mig, vet att jag inte är så väldans förtjust över att prata i telefon. Håll i hatten, för idag har jag ringt fyra samtal till personer jag inte känner! Den ni. Jag är stolt över mig själv. 

Om 41 dagar sitter jag på ett plan till New York! Där kommer jag först befinna mig i några dagar på CC's Training School innan jag fraktas vidare till Baltimore! Woho, säger jag bara! Äntligen händer det något! Och jag kan redan säga att jag är trött på allt som ska fixas och då är jag inte färdig med min visumansökan ännu. Blä. Låter ju lovandes när jag endast har sutit i tre timmar med det ungefär (till mitt försvar för den långa tiden så har jag flummat bort det mesta). Vilket tidsslöseri.. Haha, hur ska detta gå. 

Men nu har jag iaf bokat tid för hälsoundersökning nästa vecka och beställt personbevis 120 med. Så kan ju ta och bocka av det. Två saker mindre på min lååånga "att göra lista". Sen försöker jag även fixa tid till att ta ett visumfoto men ingen som svarar. Men får väl fortsätta att ringa som en stalkare och hoppas på att jag kan få en tid imorgon. Måste få en tid imorgon! Annars kan jag inte skicka in min visumansökan! Och det ska ändå gärna göras idag. 

 

Eftersom jag kommer en vecka senare än planerat så kommer jag tyvärr inte hinna träffa deras nuvarande Au Pair Madelene. Hon kommer åka någon dag innan jag kommer. Det är synd. Hade varit kul att ha någon där som man kan fråga saker och ting om och hjälpa en komma in det hela. Men jag kan mejla henne hur mycket jag vill om jag har någon fråga! 

Det var ett tag sedan jag skrev sist. Tänkte bara meddela att jag inte kommer åka den 12:e augusti längre. Blivit strul och bollen ligger hos familjen så jag väntar på att de ska lösa det, så att säga. Väntat i en vecka och känner hur det börjar brinna i mina knutar igen. Längtar tills det är bestämtbestämt nu. Trodde ovetenskapen över åkadatum var klart. Tydligen inte. 

 

Men jag kan ge ett annat meddelande. Jag är ledig i en och en halv dag nu! Börjar inte förrän klockan 16:00 på onsdag. WOHO! Detta betyder vakna utan alarm imorgon. Mumma. 

 

Ett annat meddelande är att jag har en grym video på lager tills jag ska packa. Den är klockren! Men som sagt, den kommer när jag väl packar. Vilket inte är än på ett tag. 

Igår ringde jag CC eftersom det har inte ändrats till att familjen tackat ja till mig på deras "hemsida", eller vad jag nu ska kalla den. Men de sa att de inte kunde göra något förrän Boston accepterat det. Mitt lilla dilemma är att jag har inte mycket tid på mig innan allt måste vara färdigt! Och jag jobbar ca 4-5 dagar i veckan. Jag kommer få sitta till sent in på kvällarna om detta ska gå ihop. Jag åker om 41 dagar och inom 3-4 veckor så måste jag åka upp till Stockholm till Amerikanska ambassaden. Det måste sedan även finnas en ledig tid på en dag som jag inte jobbar. Good luck, säger jag till mig själv! Sen så ska man ju även till vårdcentralen, motormännen, polisen, osv. 

Vad jag har konstaterat för mig själv många gånger de senaste dagarna är att de flesta har ca två månader på sig att fixa allt detta. Jag har en månad. Sista veckan måste allt vara helt klart och det är bara att packa som gäller, för kung och fosterland. 

Om jag inte har accepterats imorgon så kommer jag ta och ringa dem och säga att nu får det faktiskt ske omgående eftersom jag måste börja fixa alla papper, boka tider, osv. Det är ju för sören semestertider nu!