Har nu för sista gången tagit barnen till skolan. I lite mer än en månads tid kommer jag fortfarande ta dem till saker och ting men det är läger och inte skolan. Känns konstigt. Har som sagt i över 9 månader tagit dem till skolan varje morgon och nu är det över. 

 

Kan iaf konstatera att jag hade inget att oroa mig för denna helgen som var. Det var en av de bästa helgerna och jag är så lycklig att jag följde med! Så himla kul helg! 

 

Vi kom tyvärr aldrig över till Kanada (haha fail..) för Clau hade inget visum. MEN hon hade frågat våran LCC om hon behövde det och hon hade sagt "Nej, nej, du klarar dig på ditt amerikanska visum!". Sketna LCC. 

Så väl vid gränsen till Kanada, tidigt lördag morgon, så var det bara till att vända efter att Clau fått avslag. Men vi såg fortfarande Niagara Fallen från amerikanska sidan och gick i Cave Of The Winds (fett härligt!). Och enligt våra telefoner så var vi på "Kanadensisk mark" när vi var vid fallen, så vi var faktiskt i Kanada, haha! 

Efter några telefonsamtal och planerades av nya planer så begav vi oss till bilen igen och körde ner till Pittsburgh. Fy, vilken himla fin stad! Gillar den mer än vad jag gillar Baltimore! Betydligt mer! Ligger ca 5-6 timmar härifrån med några stopp och är gorgeous. 

 

Totalt så spenderade vi denna helgen ca 18 timmar i bilen och det var otroligt härligt. Man är trött nu ja, men så fett värt det. Anni var kanon duktig och körde hela vägen. 

Och TJENA vad billig resan var totalt!! Allt som allt så gick den nog på runt 100 dollar (alltså runt 700 kr). Hade ALDRIG blivit så billigt i Europa! NEVER EVER. 

 

Nu ska jag vila innan det blir jobb resten av dagen. Bajs, bajs.

Somnade igår innan jag visste om allt löst sig eller inte. Men nu kan jag säga att det har löst sig och jag mår mycket bättre. Tack och hej, bamsesväng!

 

Ps. snackade lite med Caroline igår. Vi kom in på att jag antingen skriver ett mini inlägg eller en hel uppsats, aldrig något mittemellan (lagom). Haha! Nej, men  jag planerar aldrig hur stort det ska bli, så man får ta det som det kommer helt enkelt. 

 

Ps 2. Och detta blev ett mini. 

Jag har fått mina flygbiljetter idag! Jag kommer komma hem den 22:e augusti klockan 18:45. YAY! Äntligen så vet jag datum! Mamma sa att då är det 72 dagar tills jag kommer hem. Hihi, känns redigt bra. Är så lycklig att jag har fått tid och allt + att det är en fredag kväll så hela familjen kan vara där utan att behöva ta ledigt!

 

Min värdmamma gav mig knappt någon respons idag när jag berättade att jag fått tiderna. Kändes lite b och det kändes lite som om hon inte brydde sig. Hallå?! Det är min biljett hem!!! Det är stort!

 

Har en klump i magen nu hela tiden. Klump för helgen, klump för att det känns som om föräldrarna inte är så intresserade, klump för att jag eventuellt har satt någon i klistret, klump för att jag inte kan åka och kolla på Ed Sheeran när han kommer till Baltimore och sen en klump till för alla andra klumpar jag har i magen! Klumpen försvann helt under några minuter när jag hade karaoke med Anni i bilen. Men självklart så kom den tillbaks. 

Jag vet oftast inte så mycket om någonting (vilket jag tror mina vf inte tycker är så kul alltid, eftersom de måste veta) och jag är väldigt spontan och tar det som det kommer istället. Det funkar bra för mig men inte riktigt för de andra. 

Nu kommer jag börja sakna hemmet av alla klumpar. Vill kunna stänga av min mage och alla nerver i hela kroppen. Vill inte känna någonting på ett tag. Kan knappt glädja mig över min flygbiljett nu. KORVIGA KNUTAR och att jag alltid ska ta på mig alla känslor som alla andra känner med. Oftast gör jag det även utan anledning. Men idag är det tyvärr med anledning. 

 

Förhoppningsvis så kommer det en uppdatering till efter detta där jag har lugnat ner mig och fått klartecken från den andra personen! KORV!

I söndags när jag och barnen var nere i downtown så diskuterade vi hur man såg skillnad på turister och personer som bor här. Tjejen sa sen:

"Du är ingen turist längre Sofie."

"Nej, jag har ju snart bott här i ett år."

"Det är synd."

"Vad menar du?"

"Det betyder att du snart åker hem..."

Aaaaa, vad söt hon är!

 

Jag hade bestämt mig för att inte åka till Niagara Fallen. Så blev inte fallet. Jag joinar töserna till helgen mot Niagara Fallen. Har noll pengar (inte alls tillräckligt). Men jag får lön på lördag i nästa vecka så då löser sig det problemet! Ser faktiskt fram emot en 8 timmars lång resa upp till Canada. Ska nog dock sova mesta av vägen upp för jag har inte kunnat sova ut sen jag kom hem från semestern och denna veckan kommer inte vara något undantag.

Det blir jag, Anni, Clau och Klara. Musik på hög volym, rutor nere och varm sommarvind. Skönt att vi är fyra, så lätt att annars bli lite av ett tredje hjul. Det är inget de menar att göra men betyder inte att det är kul. 

 

Det bästa är nog att veta att efter denna helgen som kommer så kan jag äntligen ta och köpa saker som jag har varit i behov av i x antal veckor. 

 

Nu är min uppdatering klar och jag önskar er en god morgon och mig själv en god natts sömn. 

Proceduren har börjat igen. Jag snackar alltså nu om om den tiden när man kollar sin mejl femtielva gånger om dagen. Jag gjorde detta under några månader för ett år sedan och kommer göra det i några veckor nu, om jag känner mig rätt. Anledningen är att nu så väntar man ju på biljetten hem och för ett år sedan var det väntan på familjen.

 

Jag vill klargöra något. Jag trivs. Jag har det bra. Visst att man har sina dåliga dagar och man är trött på au pair livet och vill ha ett "riktigt" jobb och inte behöva bo på jobbet. Så känner jag lite hela tiden. Men jag vill inte åka hem ännu. 

 

The reason till varför jag tar upp hemresan på en massa olika ställen med en massa olika personer är för att det är något jag ser fram emot! Jag ser fram emot att komma hem och krama om alla, ha filmkväll med familjen, dricka te med alla drösar som kommer i min närheten och ta mig en "sofie fika" (alltså närhelst det faller mig i smaken att fika). Jag ser fram emot att höra svenska runtomkring mig (fast det kommer vara en konstig känsla), ta en promenad i skogen, bli arg på Signe för att hon har de äckligaste fisarna av alla existerande varelser på denna jord, vakna av femtielva fötter som springer fram och tillbaks i vårt lilla skogshus som gör att jag vaknar på fel sida, osv.

MEN jag vill inte åka härifrån än! 

 

Jag har bara den personligheten som lever för att leva för det jag längtar efter! Jag har väldigt svårt för att leva i nuet utan har en dålig vana att alltid ligga steget före min egen framtid, med andra ord. Alltså. Hallå. Sofie. Ekström. Skärp. Dig.

 

Jag gör mitt bästa för att leva i nuet och just nu går det rätt bra får jag nog säga. Men jag kan helhjärtat säga att jag längtar tills nästa helg. Får äntligen sova ut då. Jobbar nämligen hela denna helgen. Inget jag tycker är jättekul men det har ändå gått rätt bra. Hoppas på en bra dag imorgon med!

 

 

Mina meningar är ju helt underbart korkade. Eller borde man säga pinsamt korkade istället? Haha!! 

Borde väl skriva något även om jag har noll intresse för att skriva något i denna stund. 

Jag mår bra, har dock svårt att somna på kvällen av olika anledningar. Så har sen i lördags inte kunnat somna förrän mellan 1-2 på natten/morgonen och vaknat vid 6. Det är ju jobbigt vad ens hjärna och kropp är konstiga. Tjej som jag är så tar jag ju även på mig mer tankar även vad som är bra för mig. Är inte heller förtjust i att ta en tupplur under dagen (även om jag är ledig) eftersom jag blir så seg resten av eftermiddagen, så kan ju inte ta igen sömnen heller. Har aldrig förstått mig på att ta en tupplur under dagen. Vila, ja, men tupplur? Hellre håller jag mig vaken.

 

Plinkar på min überälskade gitarr och gör övningar. Önskar att jag hade en lärare som kunde visa mig, så som jag alltid har haft det med mitt piano. Jag får nöja mig med interanätet och mitt självlärande. Men det funkar bra det med. 

 

Igår var det 70 dagars tills jag ska på konsert och se två väldigt bra band. Ska bli så kul. Sen är det bara 75 dagar idag tills jag har varit här i ett år. Så snart når jag 300 dagar strecket.

 

Jag pallar inte riktigt skriva om Florida, NY och Baltimore med mina töser. Kan säga att jag hade en redigt underbar och fantastisk semester med dem! Vill ni se bilder och läsa mer så kan ni göra det på Carros blogg istället. Där finns bilder och hon har skrivit om vad vi har gjort. 

 

Detta är allt ni får för ett tag nu.

 

Ps. Säger grattis till alla som tar studenten idag! Speciellt Julia och Tova! Vilka fina kvinnor! 

Jag är hemma i Baltimore nu. Jag lever. Har haft det kanon. Resan blev allt och lite till. Älskar mina fina vänner. Saknar dem. Om två månader är det bara 2-3 veckor kvar innan jag beger mig till flygplatsen för sista gången i USA. Allting känns bra. Barnen har saknat mig. Bilen är lagad (pappan fick köra med min bil några dagar när jag var borta för hans fick lämnas in för att någon unge smällt hela passagerar rutan med en sten. Fanns inget kvar av den..Så han insåg rätt snabbt att jag hade rätt i att något var sönder). 

Om tre veckor så kan jag förhoppningsvis träffa Judit och lite annat folk från Canticum. De kommer till Columbia som ligger 30 min härifrån! Tackade faktiskt nej till Niagara Fallen för att åka och se henne. Visst, vissa fattar inte varför men det enda folket behöver göra är att acceptera mitt val. Så jag ska se till att jag inte jobbar den kvällen för Judit ska jag träffa!

Jag blev inte solbränd på denna solsemester. Första gången i mitt liv så är rätt stolt över mig själv! Blev faktiskt lite brun. Woho. 

Har nyss fixat med en poäng lapp som man var tvungen att fylla i för att få sin biljett hem. Så om en månad tror jag att jag vet när jag kommer hem! Förhoppningsvis. 

 

Förresten, nu har jag skypat med Ponta och det var så hääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär kul!!! 

Idag flyger jag till Florida med mina töser. Har inte skrivit så mycket som sagt sen de kom hit. Men kommer en uppdatering längre fram och jag kan säga att jag har det väldigt bra! Ni får gärna lägga några tankar och böner på oss idag att allt ska gå bra med resan idag. Vi pallar inte strul.

 

JAG HAR SEMESTER!! Så skönt och jag kan inte fatta det.

Idag är morsdag hemma. För att vara ärlig tänker jag inte på mamma mer än vanligt. Tänker redan på henne så mycket och ofta att det är svårt att bli "det extra tänkandet". Men saknar henne otroligt mycket nu och är avundsjuk på alla andra som kan umgås med sin mamma på denna dag. 

 

Mamma, detta är morsdag men enligt mig räcker det inte med en dag att fira denna dag på. Varje dag är en morsdag dag. Varje dag är en dag då man borde fira dig, så även dig pappa. Visst att det är lättare att ha en gemensam dag att fira på, men hur i hela fridens namn kan man trycka in allt du (och pappa) gör på en dag?? Inte en chans att man kan göra det! Du(ni) är för bra för att man ska kunna göra det! 

ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET!!!