Jag är hemma i Baltimore nu. Jag lever. Har haft det kanon. Resan blev allt och lite till. Älskar mina fina vänner. Saknar dem. Om två månader är det bara 2-3 veckor kvar innan jag beger mig till flygplatsen för sista gången i USA. Allting känns bra. Barnen har saknat mig. Bilen är lagad (pappan fick köra med min bil några dagar när jag var borta för hans fick lämnas in för att någon unge smällt hela passagerar rutan med en sten. Fanns inget kvar av den..Så han insåg rätt snabbt att jag hade rätt i att något var sönder). 

Om tre veckor så kan jag förhoppningsvis träffa Judit och lite annat folk från Canticum. De kommer till Columbia som ligger 30 min härifrån! Tackade faktiskt nej till Niagara Fallen för att åka och se henne. Visst, vissa fattar inte varför men det enda folket behöver göra är att acceptera mitt val. Så jag ska se till att jag inte jobbar den kvällen för Judit ska jag träffa!

Jag blev inte solbränd på denna solsemester. Första gången i mitt liv så är rätt stolt över mig själv! Blev faktiskt lite brun. Woho. 

Har nyss fixat med en poäng lapp som man var tvungen att fylla i för att få sin biljett hem. Så om en månad tror jag att jag vet när jag kommer hem! Förhoppningsvis. 

 

Förresten, nu har jag skypat med Ponta och det var så hääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär kul!!!