Jag är trött på att gråta nu men det är några veckor kvar av det. Jag försöker inte ens vara "stark" och hålla det inne eller inte tänka på det, som Anni och Claudia. Tar lika mycket energi båda två. Så här ser jag ut varje kväll nuförtiden, slut på känslor. Var på bio med Anni ikväll och på vägen hem blev det gråtkalas. Inget vi ville eller planerat (som om man kan planera gråtkalas..). Glad iaf att jag hade vattenfast mascara. Min och Annis sista dagar tillsammans om ca två veckor kommer vara våt, speciellt sista kvällen tillsammans. Sista dagen då jag kör henne till flygplatsen kommer vara tyst om jag känner mig rätt. Jag kan iofs snacka konstant bara för att inte tänka för mycket eller vara tyst och tänka för mycket. Beror helt och hållet på mitt humör, och det vet jag aldrig var jag har det. Tjena vad jag kommer sakna henne, vet bokstavligt talat inte vad jag ska ta mig till utan henne. Vi har kommit varandra så nära och hon är en av de bästa jag vet. Ja, jag har stört mig på henne ibland men det gör man när hänger varje dag i ett år och lär känna varandra mer och mer. Vad är det för vänskap om allting är frid och fröjd? Finns ju inget att bygga på då. Och jag säger samma sak om Claudia. De två är så bra och jag kommer ha det svårt utan dem.