Jag är framme. Väldigt nervös dag. Barnen kommer först imorgon, de är hos sin mormor och morfar. Nervös. Föräldrarna är riktigt trevliga och skojar mycket med varandra. Allting är väldigt bra men jag har redigt mycket hemlängtan. Vill ha min egen säng, familjen, typisk "göra ingenting och tycka allt är tråkig kväll", ha svensk tid, svensk mat, osv. Ta mig inte fel, jag gillar familjen men jag har hemlängtan. Ett år känns som en väldigt lång tid nu. Men det kommer gå bra.