Dagen som började segt slutade med en filmkväll hos Anni med hennes värdbarn. Dagen fick ett bra avslut. Det enda som var synd var att mitt och Annis mycket bra samtal avslutades alldeles för tidigt och abrupt. Vi hade precis kommit igång och så var det dags för oss att smita hem. Vi hade lätt kunnat sitta där i några timmar till. Anni är fin och ni hade gillat henne. En härlig tös som förtjänar mycket och är så galet glad att jag har lärt känna henne! Att hon bor i Finland, vilket är inte så långt iväg, gör det hela bättre. Betyder att jag kan hälsa på henne utan att pröjsa alldeles för mycket. 

Så jag har Sofia 2,5 timme bort och Anni kanske 6 timmar bort. Dock är det lite skillnad från 3 minuter iväg här. Men det är ändå nära. 

 

Jag har påbörjat mitt 2000 bitars pussel (vet inte om jag har nämnt det tidigare?) och idag så hjälpte Ashley mig lite. Det är väldigt kul för vi sittar alltid och småpratar för oss själva när biten som vi vill ska sitta på ett visst ställe inte håller med oss. Min lösning är alltid "Hämta hammaren. Lyder den inte oss så kan man alltid använda våld!" 
Hittar vi äntligen biten som passar så skriker vi till och gör små hurrarop för oss själva. Vi är lite småtokiga. Eller Ashley säger att det är vi inte alls utan det är de andra som inte förstår oss. Tja, man kan ju se det på olika sätt.

 

Men en sak som jag bara ser på ett sätt är att jag ser mycket fram emot att äntligen få sovmorgon imorgon (kommer säkert vakna upp vid 7 som vanligt..).

Av någon konstig anledning (som egentligen inte är så konstig eftersom det inte är min säng) så kan jag inte sova så länge på morgonen här. Jag sover inte så bra med andra ord. Det är ofta jag vaknar upp en eller två gånger mitt i natten och vrider och vänder på mig. 

Tillexempel så vaknade jag denna morgonen minst åtta gånger från 6-6:30 för jag var inte säker på om jag ställt alarmet igår så att jag skulle försova mig. Vilket jag undermedvetet visste att jag gjort, ställt alarmet då. Men hur mycket jag än intala mig själv att jag ställt alarmet så ville inte min hjärna koppla att jag faktiskt gjort det. Och detta är inte första gången det händer. Så inte undra på att jag ofta är rätt trött på kvällarna eller under dagen. 

 

När jag skypade med Rebecka innan i veckan så frågade hon mig vad jag saknade mest bortsett från familj och vänner. Jag svarade min säng. Vilket jag tänker hålla fast vid. Min säng är sängen jag sover som en bebis i. Kvittar närhelst jag lägger mig, den är alltid min vän. Och duntäcket som ligger på sängen är jag aldrig för varm eller kall i. Kvittar om det är minusgrader eller för mycket plusgrader, även om jag föredrar att somna till ett kallt rum. Mitt duntäcke vet nämligen hur den ska värma mig och få mig att snusa som en bebis. 

 

Sista saken. Skypade med Julia idag. Denna person förgyllde verkligen min dag. Har aldrig en tråkig sekunden med henne alltså. Och jag kommer aldrig glömma kommentaren om förlovningen. Hihåhaha!!