Jag har halvt gjort bort mig men samtidigt varit väldigt effektiv idag. 

Min läxa är ÄNTLIGEN klar och inskickad. Nu så håller jag bara tummarna på att den går igenom så att jag blir kuggad från kursen. (Är man tjej så är man, överanalyserandet är en del av en.) 

Sen så har jag kollat på säsong 1 och 2 av Awkward. Gillar den. Korta och bra avsnitt på 20 minuter så det går relativt fort och man ödslar inte en massa tid. 

Sen så har jag även fått känna av den hatade (gillar inte att säga hata, det är ett rätt grovt ord men är helt ärlig när jag sätter det i denna meningen) mensvärken. Kvittar vad man än gör så kan man inte koncentrera sig på någonting. Det enda jag var tacksam över i den stunden var att jag inte jobbade utan låg i min säng. 

 

Halvt gjort bort mig. Eller helt. Jag håller mig till halvt så mår jag lite bättre. 

Tösen gjorde mig förbannad efter hennes simträning och sen började hon och killen bråka. Han slutade när jag sa till, det gjorde inte hon. Jag varnade henne och hon lyssnade inte vilket ledde till en konsekvens. Vad jag inte riktigt tänkte på var att mitt straff var lite väl hårt. Jag var trött och irriterad så jag kunde inte riktigt tänka klart, speciellt inte på engelska. (Min engelska suger efter sjuslaget.) Tösen blir fly förbannad på mig för att det är ett så hårt straff. Det slutar med att vi ringer hennes mamma och hon berättar att det brukar vara ett av de sista straffen de ger innan de tar saker från hennes rum. Jag känner mig smådum men hon meddelar att det är upp till mig hur jag vill ha det. Hon står bakom vad jag än gör. Hur lättad blir jag inte av det!? (När mamman backar upp en även om det inte är vad hon skulle ha gjort blir man inte annat än lättad och glad.) Vi kompromissa fram en lösning och det löste sig rätt bra. Slutet gott allting gott. Förhoppningsvis. Men tösen börjar lära sig att man inte kan köra med mig hur som helst. 

 

På lördagen blir det antagligen DC för mig och Sofia! WOHO! Sen blir det även DC nästa vecka, men det är ju för plugget så det ska bli kul att åka dit och kunna göra vad man vill istället. 

 

SEN så kan jag även meddela att jag kontaktat Rebekah! Hon bor i Chicago och vi ska träffas förhoppningsvis i mars då jag tänkte att man kunde bege sig över! Hur galet kul kommer inte det bli?! Har inte sett henne på åtta år! Sist jag såg henne var på en busstation (är jag helt ute och cyklar om jag säger att det var Emtrafeza? Eller var det Itza?) i Chiclayo gråtandes floder över att vi skulle lämna varandra. Så det är lite nervöst, man förändras en hel del under tonåren, men galet kul ändå!