Tiden rusar verkligen förbi. Idag är det 140 dagar tills (förhoppningsvis) planet lyfter mig över Atlanten tillbaks till mitt hemland. Har klarat av 226 av 365, känns otroligt bra. Speciellt efter att jag inte trodde jag skulle klara det när den största hemlängtan, jag någonsin känt, slog till i januari. Jag höll verkligen på att ge upp, men med allt som var inplanerat för våren och sommaren med kompisar, resor och konserter så var det inte aktuellt. Det gjorde inte hemlängtan lättare men det gjorde att biljetten hem aldrig bokades. Vilket jag är hemskt lycklig över nu. Har haft så otroligt bra dagar och haft så skoj efter det och jag har så många roliga dagar till att se fram emot. 

Något annat som är helt otroligt är att om en vecka så hämtar jag upp Petra! Vilket är helt fantastiskt och helt helt heeelt omöjligt. Alltså jag menar, hallå, det var ju nyss vi bestämde att hon skulle komma! Det var ju 5 månader tills hon skulle flyga till Chicago. Eller har jag fel? (Tack och lov att jag har fel!) Det är för mig det bästa att tiden går så fort nu, för jag vill bara ha henne här nu!