Just lämnat en mycket god och kär vän till mig på flygplatsen, Sofia. Vi har bokstavligen sett varandra varje dag sedan 5 månader tillbaka (utom några dagar över jul och min semestervecka) och jag vet inte vad jag ska göra utan henne här. Tack gode Gud, att ingen av de andra lämnar, jag hade inte klarat det, och att vi lever så nära varandra hemma i Sverige! Saknar dig så mycket!!

 

Några tårar fälldes när vi krama om varandra och sa hejdå. När jag sen vände mig om för att gå så började tårarna trilla och jag kunde inte hejda dem. Jag grät hela vägen till bilen och hela vägen hem. Du är verkligen en på miljonen Sofia och vi har haft en sådan hiskelig tur att vi passat ihop som ler och långhalm.