Började med att avsluta min dag med ett varmt, långt och underbart bad med tända ljus. Äntligen kan man slappna av. Nu blir det dags för glass att kyla ner halsen med, nyponsoppa (vet att det säger emot sig för jag dricker nyponsoppa varm) och en kort film innan jag lägger mig ner för att sova.

 

Skola idag för ungarna även om det snöade igårkväll och var halt på vägarna idag. Nog första gången och jag klagar verkligen INTE! 

Har varit en del flängandes fram och tillbaks idag varvat med oro och irritation om vart annat. Tack och lov att jag skypa med min underbaring Sofia (hemma i Älmhult), hon räddade mig från att börja gå ner i hemlängtan.

 

Det är galet vad personerna som jobbar på posten ALDRIG är glada. Sen när man inte förstår deras dialekt och får fråga "va" femtielva gånger gör dem ju inte precis på bättre humör. Men jag förstår ju banne mig inte dem, så vad ska jag annars göra? Säga tack och adjö, ta mina brev och springa ut genom dörren och aldrig komma tillbaks? De har ju ingen förståelse heller för att man inte vet vad man ska göra heller. Inte undra på att jag sällan skickar brev nuförtiden. Man blir ju bara på dåligt humör vareviga gång. (Eller hur Sofia J.)

 

Men tillbaks till kvällen. När jag och Keller körde hem från lacrosse tackade han mig gång på gång för att jag hjälpte honom att bli varm och lånade ut min halsduk till honom och sa att han älskar mig. Det gör att resten av dagen blir som ett litet töcken. Man blir så glad och varm i hjärtat. Åh, Keller är min lilla miniatyr av Thea. De är så lika men ändå så olika. 

 

Nu säger jag rulla lungt vidare i livet och gläd er över småsaker. 

Godnatt!