Har fått mitt sommarschema och jag måste medge att jag gillar det! Det är lagom mycket jobb och ledighet! Lite som nu fast med lite mer jobb men ingen skola/läxa och tidiga morgnar. Utan mer poolhäng och göra-vad-man-vill-dagar. Plus två veckor då barnen är iväg hos mor/far-föräldrar och en vecka då familjen åker till Boston. Jag stannar här då för det är min konsert vecka! Woho. 99 dagar kvar, för er som vill veta.

 

Sen så "bokade" jag även flygdagar hem igår så vi får se när jag får min biljett! Som jag ser fram emot att få komma hem. Men är inte färdig här riktigt än, finns en hel del kvar att göra innan jag säger hejdå till folket här. 

Mina buddysar kommer, Miami, roadtrip, Philly, konsert, Niagara Fallen (om det går som planerat) och lite annat som jag inte tänker säga något om, än. Hihi, men jag längtar tills jag berättar för er. Varning för att några säkert kommer få dåndimpen på mig. Men som sagt, jag är jag och jag har blivit fruktansvärt spontan sen jag kom hit. Har kommit in i det moodet att jag-tar-det-som-det-kommer och det kanske börjar gå lite överstyr. Men varför oroa sig i onödan, det är ju bara jobbigt. Nä, hellre tar jag det som det kommer.

 

Folk undrar ofta vad jag ska göra till hösten. Ja, vad ska jag göra? Det är en fråga som jag har inget svar på. Har inget jobb, ingen skola, ingen resa planerad (fast jag har minst femtielva stycken planerade i skallen). Oroar jag mig? Inte så värst. För det mesta inte alls. Visst att det ibland slår mig så att jag börjar oroa mig en hel massa, men för det mesta så äre chilledill. Jag tror min hjärna är väldigt mycket just nu för att inte tänka alls och när man måste tänka så blir jag heeelt slut. Inte fysiskt då utan psykiskt. 

 

Okej, så om min höst. Jag vet att jag kommer stanna i Sverige iaf. Jag har haft ett antal olika planer på vad jag vill göra till hösten/våren och min anledning till varför jag ändrar mig hela tiden är för att jag har så många drömmar om saker jag vill göra och platser jag vill se och kan inte bestämma mig för vilken jag borde göra först! Det är omöjlighetens omöjlighet! För de som känner mig vet vilken beslutsångestloppa jag är. Vill göra allt på en gång. Kan trösta er med att jag insåg rätt snabbt att det går ju inte och lika bra är väl det.